Skip to content

Omtumlande

26 mars, 2014

OMTUMLANDE är Onsdagstemas tema idag. Igår var det minst sagt omtumlande att se min mångåriga vänninnas hela bohag forslas iväg på detta sätt en dryg månad efter hennes död. Sången ”Vi kan ingenting ta med oss dit vi går” ekar i mitt huvud.

2014 03 25_2117web

 

21 kommentarer leave one →
  1. 26 mars, 2014 08:16

    Så sorgligt😦

  2. 26 mars, 2014 08:57

    Oj!

  3. 26 mars, 2014 09:20

    Så sorgligt – känns ovärdigt …

  4. 26 mars, 2014 09:29

    Ja inget kan man ta med sig och ingen vill ha det man lämnar kvar. Var det som hört till ens liv så litet värt?

    • 26 mars, 2014 13:26

      Sorgligt eftersom hon själv värderade sina ägodelar väldigt högt…

  5. 26 mars, 2014 11:42

    Så tråkigt och så markerande. Får hoppas hon har det bra nu och att hon fick ett bra liv.

  6. 26 mars, 2014 12:26

    Förstår att det måste kännas oerhört omtumlande och sorgligt. Hade hon inga anhöriga?
    Kram

    • 26 mars, 2014 13:25

      En son och hans två söner. Jag tror döttrar/kvinnor är bättre på att hantera dödsbon….

      Kram tebax!

      • 26 mars, 2014 15:08

        Kan så vara. Jag tänker att det handlar om personlighet.

      • 26 mars, 2014 18:17

        Så är det nog.

  7. 26 mars, 2014 16:12

    Verkligen sorgligt! Vilken hemsk känsla att se allt det hon värderade åka bort på detta sätt.

  8. 26 mars, 2014 16:37

    Sorgligt. Har själv tagit hand om två dödsbon, så jag vet hur det kan kännas.

  9. 26 mars, 2014 16:46

    Usch vad sorgligt och omtumlande- Inget roligt alls!😦

  10. 26 mars, 2014 18:56

    Så tungt och sorgligt!

  11. 27 mars, 2014 01:50

    Så tråkigt. Det är alltid svårt men man hade ju kunnat skänkt din väninnas saker till välgörenhet. Hoppas att man tänkte så för det är ju ett arv som påverkar någons liv på ett sätt också.

  12. 27 mars, 2014 07:32

    När min pappas gamla faster gick bort var hon till åren kommen, utan egna barn så var det bara vi som fanns för att rensa upp. Jag minns så väl när vi gick där i hennes lägenhet och plockade. Vemodigt var det, och jag måste säga något ångestfyllt att gå där och röja bort allt Vi behöll lite, ganska mycket gav vi bort och en del kunde bara kastas bort. Efter några intensiva timmar var det som om hon aldrig existerat.

    Jag har svårt att tänka på det där. Hur det som i ett trollslag varit som om någon aldrig funnits POFF!!

    Samtidigt ska ju inte saker definiera oss. Vad betyder egentligen en soffa? Ändå…sorgligt och tungt.

  13. 27 mars, 2014 21:30

    Beklagar sorgen!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: