OMTUMLANDE är Onsdagstemas tema idag. Igår var det minst sagt omtumlande att se min mångåriga vänninnas hela bohag forslas iväg på detta sätt en dryg månad efter hennes död. Sången ”Vi kan ingenting ta med oss dit vi går” ekar i mitt huvud.
Så tråkigt. Det är alltid svårt men man hade ju kunnat skänkt din väninnas saker till välgörenhet. Hoppas att man tänkte så för det är ju ett arv som påverkar någons liv på ett sätt också.
När min pappas gamla faster gick bort var hon till åren kommen, utan egna barn så var det bara vi som fanns för att rensa upp. Jag minns så väl när vi gick där i hennes lägenhet och plockade. Vemodigt var det, och jag måste säga något ångestfyllt att gå där och röja bort allt Vi behöll lite, ganska mycket gav vi bort och en del kunde bara kastas bort. Efter några intensiva timmar var det som om hon aldrig existerat.
Jag har svårt att tänka på det där. Hur det som i ett trollslag varit som om någon aldrig funnits POFF!!
Samtidigt ska ju inte saker definiera oss. Vad betyder egentligen en soffa? Ändå…sorgligt och tungt.
Så sorgligt 😦
Ja…
Oj!
Det händer tyvärr alltför ofta…
Så sorgligt – känns ovärdigt …
Ovärdigt – JA!
Ja inget kan man ta med sig och ingen vill ha det man lämnar kvar. Var det som hört till ens liv så litet värt?
Sorgligt eftersom hon själv värderade sina ägodelar väldigt högt…
Så tråkigt och så markerande. Får hoppas hon har det bra nu och att hon fick ett bra liv.
Nu har hon det bra. Hoppas jag…
Förstår att det måste kännas oerhört omtumlande och sorgligt. Hade hon inga anhöriga?
Kram
En son och hans två söner. Jag tror döttrar/kvinnor är bättre på att hantera dödsbon….
Kram tebax!
Kan så vara. Jag tänker att det handlar om personlighet.
Så är det nog.
Verkligen sorgligt! Vilken hemsk känsla att se allt det hon värderade åka bort på detta sätt.
Sorgligt. Har själv tagit hand om två dödsbon, så jag vet hur det kan kännas.
Usch vad sorgligt och omtumlande- Inget roligt alls! 😦
Så tungt och sorgligt!
Så tråkigt. Det är alltid svårt men man hade ju kunnat skänkt din väninnas saker till välgörenhet. Hoppas att man tänkte så för det är ju ett arv som påverkar någons liv på ett sätt också.
När min pappas gamla faster gick bort var hon till åren kommen, utan egna barn så var det bara vi som fanns för att rensa upp. Jag minns så väl när vi gick där i hennes lägenhet och plockade. Vemodigt var det, och jag måste säga något ångestfyllt att gå där och röja bort allt Vi behöll lite, ganska mycket gav vi bort och en del kunde bara kastas bort. Efter några intensiva timmar var det som om hon aldrig existerat.
Jag har svårt att tänka på det där. Hur det som i ett trollslag varit som om någon aldrig funnits POFF!!
Samtidigt ska ju inte saker definiera oss. Vad betyder egentligen en soffa? Ändå…sorgligt och tungt.
Beklagar sorgen!