Skip to content

Sorgestunden som kom av sig

12 september, 2013

Jag begav mig till min dotters grav idag för att ta itu ordentligt med min sorg. Strålande värmande sol och välskötta gravar på rad. Lite ogräs pockade på uppmärksamhet. Efter en stunds rensande och annat pyssel vände jag mig om för att slå mig ner på bänken strax intill och sörja.

Jag kom alldeles av mig.

En kvinna slet ur en bukett röda rosor ur vasen på en grav strax intill. Slängde dem huller om buller på marken. Jag kände mig otroligt störande i hennes sorg och väntade med att passera tills hon sjunkit ner på bänken jag tänkt sätta mig på med sikt mot gravarna. Ett tommare ansiktsuttryck har jag nog aldrig skådat…

Min egen sorg gömdes bakom tankarna på vad jag sett och vad som kunde vara anledningen till gravskändningen. Flera timmar senare känner jag fortfarande obehag av att komma så nära någons sådan ångestladdad smärta.

Min egen sorg får jag ta itu med en annan dag. Som förhopningsvis inte blir lika dramatisk.

10 kommentarer leave one →
  1. skriveriet2 permalink
    12 september, 2013 16:23

    Där var starka känslor …

  2. 12 september, 2013 16:50

    Man vet aldrig vad som ligger bakom…. kan finnas jobbiga historier bakom reaktionen.. vet själv då min systers man gick bort och hans barn i första äktenskapet krävde att få sköta allt och går hon och deras gemensamma dotter dit och pyntar lite är det borttaget när man kommer dit någon dag efter… tråkigt och ja man vet ju aldrig hur folk reagerar. Men som du skriver, jobbigt att komma så när…. Kram

    • 12 september, 2013 23:01

      Usch så jobbigt för din syster och särskilt för din systerdotter! Hon kan ju inte rå för vad de andra barnens pappa valde för väg i livet! Något liknande svartsjukedrama var det nog på min dotters kyrkogård idag…

      Kram tebax!

      • 13 september, 2013 07:55

        Ja det kändes som så när man läste, stor frustration… det kan komma upp mindre roliga saker vid bouppteckningen också… än mer jobbigt, man har ju nog med sorgen, skall man få andra smällar efter dödsfallet så kan det skruva till rejält i folk.

        Ja barnkull 1 har inte betett sig värst moget men de missade många år med sin far då de tog den ställningen de gjorde när de träffades. Vilket hallaballo… …

      • 13 september, 2013 09:53

        Ja, smällar efter bouppteckning har jag erfarenhet av. Till stor del den avlidnes fel. Sådant svärtar den döde…

        Om barnkull 1 uteslöt sin far borde de ju inte lägga ensambeslag på honom efter döden! Människor är märkliga!

  3. 12 september, 2013 19:23

    Oh, vilken styrka i reaktionen. Det sätter igång funderingarna. Vilken ilska i sorgen.

    Har du kunnat få svar på dina undringar kring din dotters död?
    Kram

    • 12 september, 2013 23:07

      Hennes beteende skakar mig fortfarande. Och funderingarna tumlar runt i mitt huvud.

      Det har inte blivit några svar än. Tiden går och allt är som det är. Svar känns mindre viktigt efter hand.

      Kram!

  4. 13 september, 2013 09:59

    Med tanke på kvinnans reaktion får jag intrycket av en komplicerad relation med olösta frågor och problem mellan henne och personen i graven. Blommorna kan ha kommit från ”fel” person.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: