Skip to content

Där ska vi en gång förenas igen

4 juni, 2013
tags:

gravplats

Så många gånger vi gått här och hälsat på döda vänner. Snart finns hon nära dem som hon ville när det blev hennes tid. Tillsammans ska vi vila där i evighet. Nåja – 25 år i vart fall…

Det är skillnad på kyrkogårdar – hennes bror, min son – får ligga ostörd i tvåhundra år.

Döden är svår att handskas med men den är ju faktiskt en del av livet…

 

5 kommentarer leave one →
  1. skriveriet2 permalink
    4 juni, 2013 23:21

    Det är det enda vi vet om framtiden …. förr eller senare dör vi.

    • 5 juni, 2013 09:32

      Ja, DET kan vi i vart fall vara helt säkra på!

  2. 5 juni, 2013 09:14

    Jag tänker ofta på hur du har det, Imsy och undrar hur du orkar. Jag har förstått att det hjälper dig att fortsätta umgås med naturen och att fotografera den. Du har en sällsynt förmåga att få syn på fåglar och fånga dem på bild, kanske för att du inte låter din nacke böjas och huvudet tyngas ned mot marken.

    Hur kommer det sig att din sons gravplats får vara orörd så länge?
    Varm kram

    • 5 juni, 2013 09:36

      Jag lär väl bryta ihop framöver vid något helt fel tillfälle. Till dess tar jag för mig av vad som faktiskt är bra.

      Min son är begravd i Köping – där har de helt andra vilotider än här nära storstan.

      Kram tebax!

  3. 14 juni, 2013 22:22

    Men vad är detta… Har du just förlorat din dotter? Och dessförinnan din son?!!
    Jag har missat allt.
    Jag är ledsen för det.
    Oerhörda saker för en mamma att gå igenom och jag har inget bra att säga.
    Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: