Hästar som på den gamla goda tiden i skogen
I helgen var jag i Roslags Bro och tittade på hur man använde hästar i skogsbruket förr i tiden. Jag var ofta med timmerhuggarna i Dalaskogarna när jag växte upp så det blev en rejäl nostalgitripp. Hästarna såg ut sådär på den tiden och fanns i mängd.
Det förevisades vad man bör ha för skyddsytrustning vid skogsavverkning som är en farlig sysselsättning.
Denna inte alltför stora häst släpade och drog timmer. Jag brukade som liten få sitta på timmersläpet och få mig en åktur. Det var skoj!
Jag gillade hästens häftiga frisyr! Så stiligt!
De barn som bevistade evenemanget fick sig en åktur ut på gärdena. I brist på slädar blev det med vagn. Den ljusare hästen var lite lat – den mörkare tog sitt uppdrag mer på allvar och löddrade av svett efter ett tag. En välbehövlig matrast var på sin plats.
Det blev mycket slädåkande när jag växte upp. Jag minns särskilt julottorna som började redan klockan fem på morgonen. Då kom en bonde som även var kyrkvärd och hämtade min familj med släde. Vi bodde precis intill kyrkan så det blev alltid en extrasväng genom ett par byar. Kolsvart ute – gatubelysning hade inte kommit till oss då – gnistrande kallt, medarna som knarrade mot snön, hästarnas frustande, tända bloss och pinglor… Något alla borde få uppleva!
Vackra djur och ni verkar ha haft fint vårvinter-väder!
Det där var vackra hästar, som jag föredrar… ☺
Oh, där är den ju, finhästen! Det måste ha varit en trevlig nostalgidag. Min mor pratar mycket om hur hon barkade timmer som barn, det är minnen som hon ständigt återkommer till så det är något speciellt med det. Fina bilder på hästarna!
Den där hästen har ”extensions” det kan jag svära på. Såna är svin-dyra.
Fina hästar och kul upplevelse. Sådana hästar fanns lite varstans i bondgårdarna, när jag var liten. Julottorna du skriver om minns jag inte. Jag fick inte gå hemifrån och till kyrkan, förrän klockorna började ringa. Kanske slädturerna är från tiden efter det att jag flyttat till Uppsala.
Oj nu gick jag i barndom på riktigt. Pappa hade en svart ardenner som han använde till allt som inte traktorn dög till. Luna fram timmer var en sån sak. Ta ut timret vidare ut ur skogen på timmersläpan eller vedstegen var traktorjobb men inne bland träden var det den smidiga hästen som skulle göra jobbet.
Vår häst var döpt till Blixt men kallades Svarten. Han var inte så pigg på att gå där det var djup snö men ibland var det tvunget när massaresen skulle fram till skogsvägen och vidare till en plats där massabitarna kunde läggas upp.
Ibland barkade vi bitarna i skogen ibland framme vid upplagsplatsen. Det berodde lite på hur bråttom det var att få det gjort innan snön och tjälen försvann.
Hästen med flätan är ju riktigt söt!
Åååå tack för denna nostalgitripp! Jag är uppvuxen i Lapplands fjällvärld – har gården kvar där och vistas där så mycket jag kan – bor i Tumba och jobbar i stan. Åkte mycket på timmer släpet…..hur kom du med på denna visning?